Direktlänk till inlägg 18 september 2010
Eftersom jag inte fick något riktigt avslut av dig, så skapar jag mitt egna. Sms efter sms raderas. Sms fyllda med dina ord, som jag så blint trodde på. Sms som jag trodde betydde nåt, som jag sparat i tron på att det var meningar du menade. Dumma jag. Blinda naiva jag. Som om jag var annorlunda. Hon varnade mig. De varnade mig, även fast jag aldrig sa något till dig. Det var ju dina ord jag ville tro på, inte deras. Jag hade fel. Men som jag alltid säger, hellre ångra det jag gjort än det jag aldrig gjorde. Nu VET jag faktiskt hur du är, än att jag för resten av mitt liv bara skulle undra.
Du var min risk i den annars så trygga vardag jag levde i. Jag hade allt, men lämnade det för en risk. För dig. Dumma naiva jag. Som om jag var annorlunda. Men jag behövde det då. Jag behövde dig då. Och du tog emot mig. Släppte allt, och tog emot mig. Och bara sådär, så släppte du mig. Utan varning. Iallafall från dig. Varningar haglade annars, från andra håll. Men inte från ditt. Varför varnade du mig inte?
Det här blir mina sista ord om dig. Till dig. För mitt läkande är klart, och jag klarade det själv. Utan dig. Mitt liv kommer fortsätta. Utan dig. Och jag kommer skapa nya minnen med någon annan. Men inte med dig.
Och då pratar jag inte om hantlarnas vikter. Under några veckor har jag haft en sån extrem hemma och mamma-längtan att jag börjat undra vad jag gör här nere egentligen. Att vara ifrån sin andra hälft och bara ses några gånger om året efter att ha bot...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
|||
27 | 28 |
29 |
30 |
||||||
|