Efter en orolig natts sömn hade jag vid halv ett idag utvecklingssamtal på jobbet. Jag känner alltid en uns av oro inför dessa sammanträdanden men det hela gick smärtfritt. Fylld av energi efter att fått höra fina ord av chefen spatserade jag till gymmet och brände av 5 km på löpbandet. Efter det lyfte jag tyngre vikter än vanligt vilket alltid är kul, det är ju det som är vitsen. Att utvecklas, orka mer!

Matälskare som jag är blev det soppa med gräddfil i inatt någon gång!

      Efter gymmet idag blev det fil med russin och ett äpple!

Jag känner mig så inspirerad av livet just nu att jag tror jag kommer självantända och explodera likt en stjärna. Träningen går framåt med stormsteg, tillsammans med bra kost blir reslutaten oslagbara. Samtidigt tankas min energi av det faktum att våren känns nära nu när solen har börjat kika fram. Min födelsedag närmar sig också, att fylla 23 har aldrig känts så bra. En solresa till en vit strand med turkosa hav hade varit pricken över allt. Men något måste jag ju ha kvar att drömma om!

Idag är jag trött. Har en migrän som inte riktigt ger med sig och tynger lite extra. Som tur är ska jag bara arbeta några få timmar ikväll. Är dock på riktigt träningshumör, och längtar otroligt mycket till imorn då jag får gå till mitt andra hem några timmar och springa av mig!

   Nu börjar konturerna kika fram!

Jag fullkomligt flög upp ur sängen idag och det har inte hänt på ett tag. Jag vet inte om det var det faktum att det är min namnsdag (firar den alltid så har fått paket från modern t.o.m) eller om det var solens kittlande strålar som gav mig energin att flyga upp. Vilket som så är det ett skönt avbrott mot hur senaste tidens känslor har varit. Idag tänker jag skratta och le, och pirret i magen har jag enbart vädret att tacka för. Är det nu våren ska börja våga ta plats i denna kyla, och ta kommandot i väderleken? Hoppas hoppas.

Har upptäckt Milky Chance och är frälst. Hoppas ni också blir det.

http://www.youtube.com/watch?v=8HkTg6lBvvE

Lördagkväll, och jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att avnjuta den på än att vara hemma efter 9 timmars jobb. Dagen har flutit på förvånadsvärt bra trots mängden hungriga gäster som våldgästat alla tre våningar med besked. Men nu är det helg, och min lediga söndag inleds med ett rejält gympass. Därefter ska det handlas och tvättas. Ni vet det som alla andra dödliga hinner med i veckorna. Älskar detta rutinlösa liv.

   Världens godaste fika intogs med Marie och Nagy i torsdags!

Idag testas tålamodet, förnuftet och det allmänna känslotillståndet. 11 timmars jobb väntar denna dag, dagen då alla lyckliga firar sin kärlek. Även hos oss, visar det sig. I 11 timmar ska perfekt service tillämpas med ett leende som inte får avslöja minsta besvikelse. Besvikelsen som egentligen inte går att dölja. Är det inte ironiskt. Att mitt ibland dessa nykära och glada par, ska en servitris med det trasigaste av hjärta servera dem deras mat och dryck. Som en djävul i förklädnad. Kan inte hjälpa att känna viss skuld.

Jag har sedan länge vetat att lusten till att skriva ofta har suttit i min sinnestämning. Lyckliga dagar när livet ter sig som lättast har jag sällan tid eller lust att sitta här och printa ner det. Tvärtom. Då vill jag suga ur varje minut av lyckan i det verkliga livet, det utanför skärmen. Det är då jag vill uppleva det allra bästa med de människor som har kommit att bli det närmaste jag har. Och skapa minnen som jag kommer minnas för resten av livet.

Och så har vi dagar som dessa. Dagar när jag vaknar upp och tror att senaste dygnet bara har varit ännu en mardröm man ruskar av sig ju mer man piggnar till. Felet är bara att ju piggare jag blir, desto mer inser jag att senaste dygnet faktiskt har skett. Och att det har förstört så mycket. Så mycket.

Som med allt annat kommer jag hämta mig från chocken som ligger som ett dimmoln över mig just nu. För det är nog den känslan som domderar, chocken. Att inte veta var krashen kom ifrån. Att inte ha anat. Att ha varit så fullkomligt inne i en annan människa att du kunde ha satsat allt på att inget kunde falera. Det kunde det. Det har det gjort. Och nu går livet vidare. Precis som det alltid gjort.