Ända sen jag kom hem till norrland förra veckan har ett lugn infunnit sig. Ett lugn som jag minst av allt trodde jag skulle hitta här uppe. Jag vaknar idag av ett sms från en kär snygg tjej från Stureplan som undrar vad ölsorten som vi dricker hemma i Värmland heter. Ölrelaterade uppvaknanden kan annars kännas lite för tidigt inpå, men inte på självaste påskafton. Jag kliver upp till en klarblå himmel och sol, och har hela förmiddagen stekts som ett påskägg på ballen. Efter att ha ätit en god påskmiddag nyss så intar jag den andra kalla ölen för idag. Men knappast den sista. Livet är, just nu, oförskämt bra.

Som den morgonmänniska jag blivit så sover jag numera ut till klockan åtta. Då är jag pigg och vill upp. Jag är också den enda hemma som vill det. Tur att kaffe och Nyhetsmorgon finns. Efter en andra frukost klockan elva då modern i familjen känner sig utsövd var det dags att träna. Och ni ska veta hur harmoniskt det är att jogga på vit mark med solen i ögonen och sju plusgrader i luften. Oslagbart.

Ikväll väntar god middag och ett glas vitt. Det var länge sen jag kände sån harmoni hemmavid, då de flesta kan vittna om den ångest jag annars känt så fort jag lämnat Värmlands gränser. Men den här gången finns inget sånt. Och bara det ger ett underbart lugn.

  Nyvaken tjej imorse.

Efter nästan nio (!) timmars sömn inatt borde jag vakna pigg och utvilad. Vaknar istället av ett illamående som heter duga. Och innan ni hinner dra pararellen till nån bulle i ugnen så dementerar jag det å det bestämdaste. Efter det som visade sig vara några rapar som ville upp så var jag mitt gamla jag igen.

Det är inte det lättaste att jobba på en tidning när solen skiner från en klarblå himmel och påskägg väntar hemma ska ni veta. Men jag gör mitt bästa. Jag får sällskap av kardemummaskorpor ( eller citronskorpor ) och kaffe. Till det serveras buntar av domslut och dygnslistor från polisen som ska kollas upp. Jag har numera utsett mig själv till deras krimreporter. Känn er fria att kalla mig nya Leif GW.

Och på den tredje dagen så kommer hennes arbete på ettan. Ja, med hjälp av en fotograf som mublerade om nästintill hela kyrkan för att få en bra bild vill säga. Och succén fortsätter. Imorgon hamnar påskpyssel på ettan med en massa bilder och min text till. För jag vill gärna tro att min text har någon som helst betydelse i ett arbete som vore totalt värdelöst utan fina bilder. Men låt mig tro detta nu.

  Fantastisk violinist som gav oss en försmak på vad som komma skall under påsk.

Nu är det ganska precis en vecka sedan jag skrev sist. Dagen jag fyllde 22 och firade med att äta kladdkaka, kladdtårta och presenter. Idag ser det annorlunda ut. Jag har åkt upp till Sollefteå och praktiserar nu på Tidningen Ångermanland. Och vilket ställe det här är. Trivs så bra på alla sätt och som pricken över i:et så hamnade mitt arbete på ettan idag. Efter tre dagars arbete. Lyckopiller deluxe.

Idag har åkt ut till Kvickroten och umgåtts med de som arbetar där. Och djuren såklart. Eller vad sägs som att hålla i en treveckors kaninbebis. På jobbtid. Man tror ibland inte att det är sant.

Vilket underbart gäng det är jag bor med. Det ska ner i pränt för det får aldrig glömmas. Min första födelsedag firad hemifrån blev verkligen FIRAD. På morgonen öppnade jag paket från mamma och mormor, som innehöll både pengar och sportset. Här på redaktionen bjöd jag på kladdkaka med glass som uppskattades av alla de sötsugna journalister jag jobbar med. När jag väl kommer hem går jag in i ett nedsläckt kök med tända ljus. På bordet står blommor skickade från Stockholm med fin choklad, en tårta bakad av Rebecca och tre paket. Tårarna bara rann. 

Idag sitter jag vid mitt skrivbord för näst sista gången, då jag imorgon lämnar Karlstad tidningen för norrländska allehanda. Och mamma förstås, som är otroligt saknad efter tre månader. Och jag kan inte låta bli att känna mig oförskämt nöjd just nu. Allt i livet har sin tid. 

Och det var blandade sådana. Jobbmässigt har dagen inte gått något vidare, då folk som tackat ja till intervjuer ändå struntar i att ställa upp. Sånt går vi inte igång på särskilt mycket. Har efter mången möda ändå fått dagens jobb gjort men också pysslat med livet vid sidan om skärmen. Listor ska skrivas, kläder ska tvättas och fika ska köpas. För på onsdag fyller damen 22 år och på söndag beger hon sig hemåt mot norrland. Förutom det ska påskäggsinnehåll inhandlas och räkningarna betalas. Men jag trivs ändå som bäst när jag har 30 saker i luften.

Så var äntligen fredagen här. Och med den kom ett omättligt begär av några glas jäst vuxendricka. Det gula guldet. Det mjödiga.. ja ni fattar. Det ska drickas öl ikväll. 

Jag inledde min morgon idag med att åka till en charkdisk och intervjua en man som gillar lammkött. Köttet då, ej unga kvinnor. Liten specialare vi kör inför påsken ni vet. Han var inte sen med att förstå guldläget i att kunna göra reklam för sig, men Alex slog dövörat till och så blev det inget av med det. Efter några fina bilder på rått kött ( hur kan det nånsin bli bra bilder på rosa köttklumpar ) så åkte jag tillbaka och gjorde klart mitt arbete. 

Härnäst väntar stan en stund för att sedan nege sig hemåt för att knäppa några kalla. Solen skiner, som den gör för det mesta här i Karlstad, och jag är vid allmänt gott mod. Ha en trevlig fredagkväll allesammans.