Nu börjar det bli på riktigt, att vi snart ska resa över till Irland och Dublin. Det som förut kändes ångestfyllt börjar nu kännas riktigt bra. Listor skrivs och snart åker resväskan fram för att fyllas med allt innehåll. Men än finns tid kvar för att fixa det sista, och vissa saker är ännu inte huggna i sten. Men det löser sig!

  Glad tjej i klassrummet!

Äntligen börjar solen komma fram alltmer här i Molkom, jag som börjat ge upp hoppet om en vår och sommar. Om en vecka åker vi till Irland, så förberedelserna är många i skolan just nu. Det ger jag som svar till min nyfikna mormor som undrar varför jag inte skriver här oftare!

Idag har vi iallafall suttit och solat en stund, innan vi rev av en premiärmatch på fotbollsplanen här nere. Engegemanget från spelarna var stort, trots våt gräsmatta som orsakade många fall. Nu blir en dusch och därefter pizza till middag!

  Det gör inte direkt ont av att få lite färg på kroppen!

Då var man tillbaka i skolan efter sex veckors praktik på tidningar runt om i Sverige! Det känns ändå bra att vara tillbaka, då vi nu är i full gång med att boka in jobb inför vår Irland-resa om några veckor. Men livet slår också till ibland, och påminner mig om att börja söka jobb så att jag har råd med allt jag vill ha. Det nya livet håller ju på tt forma sig här nere i Värmlansdförstår ni. Men innan det kan börja ska först ett körkort tas! Det är helt enkelt fullt upp med otroligt spännande tider som ligger ahead.

Jag vet inte hurpass känd min besatthet av koppar är, men den börjar bli ganska omfattande. I dessa dricker jag då te som jag omsorgsfullt valt ut i en fantastisk butik nere i Karlstad som heter Kardemumma. Well, jag kom över denna skönhet idag på lunchen och kunde inte låta bli att handla den. Välkommen lilla kopp. 

Imorse öppnade jag ögonen till en betydligt bättre dagsform än igår. Vad det beror på kan jag inte förklara. Jag har sovit dåligt och febersvettats. Ändå ler jag idag. Ett jobb som kan bli ettan-arbete imorgon är färdigskrivet och snart ska det ringas några samtal. Sitter mest och tänker på det faktum att jag på måndag kommer sitta i klassrummet igen, något som efter sex veckor ute på fältet känns helt galet. Vi kan ju det här nu. Vi är ju klara. Jag misstänker att det är fler valpar än jag som fått tänder efter denna period.

Det spelar ingen roll hur starkt du lyser. Hur många komplimanger du får, eller hur bra håret ligger. Sånt hjälper till, men är knappast avgörande för hur ditt välbefinnande mår. Jag beskriver här min dag. På jobbet kunde jag inte ha bett om en bättre dag. Jag har presterat hundra procent trots att jag varit sjuk, och berömmen för mina arbeten har haglat. Sånt är fantastiskt. Men när lamporna släcks, och jag kliver ut från redaktionen, möter mig en märkligt tom känsla. Ett tydligt tecken på att yttre ord inte kan fylla din inre behållare. Och det inre känns idag inte så fullt som det brukar, av vilken anledning vet jag inte. Men man ska ha såna dagar också.

Idag sitter jag på jobbet, om än med en öm hals och pyttesmå hostattacker. Huvudet känns dovt men jag är vid gott mod. Sitter med några texter och ska senare iväg på jobb. Det blir även en fika senare med en fin vän. Efter jobbet idag väntar en liten synundersökning med anledning av det kommande körkortet i juni. Passar på att få sådant gjort så att jag fokusera på det som är kvar av skolan när jag återvänder till Värmland. Svårt att tänka sig att man är på Irland om en månad till exempel. Och innan dess ska annat bli gjort. Busy times.

Ett syskonpar som gör den bästa av musik får idag hålla mig sällskap. Är hemma sjuk för första gången på väldigt länge, och känner mig stundvis rastlös. Även om kroppen ska få tid att vila om den behöver det. Passar på att ringa en massa samtal som behövs ringas och försöker ta tillvara på lugnet. Ska närmast ta en dusch, då jag febersvettats hela natten, och sedan sätta mig med te och choklad. Det ska unnas på sjukdagar.