Ja man skulle ju kunna tro det. Att den där tröttheten skulle släppa så fort man stiger ut i flera minusgrader. Men inte. Dagarna här gör slut på mitt huvud så till den grad att jag börjat lägga mig tio om kvällarna. Efter att ha kommit hem halv sju. Ni kan räkna på hur mycket tid för fritid som får plats däremellan.

Dagen har bestått av småfix och en större intervju med en hovslagare. En kvinnlig sådan. Solen sken från en klarblå himmel och tack vare fotografen har jag landat ett mittuppslag och en ettanbild. Tackar ödmjukast för det, och njuter av tanken på att få sluta här med flaggan i topp. Och av doften av häst som sitter kvar i mitt hår.

Har planerat in en timmas övertid ikväll så att jag i lugn och ro imorgon kan ta mig hem innan premiären av Skrivkramp börjar. Mina älskade skådisar sätter upp en pjäs och då ska jag fanimig vara hemma i tid.