Dagen till ära, denna Nobeldag, har vi klätt julgranen. Med ett glas glögg i ena handen och julbelysningen i den andra, gav vi oss på detta julbestyr. Det gick smärtfritt detta år skulle det visa sig, i jämförelse med andra år då man knappt fått upp foten innan någon trasslat in sig i glittret eller spräckt halva julgransbelysningen. Familjen vs Julgranen, 1-20.

Har med flit sovit alldeles för länge idag efter att ha anlänt sent i sängen vid 4 inatt. Skönt. Utflippat. Ungefär som snöovädret utanför. Totalt utflippat i all sin skönhet. Nu närmast blir det att trakassera mamma med diskussionsfrågor och sammanfattningar, och efter detta arbete kommer jag nog aldrig mer vilja höra ett ord till om Alexander den store, Platon eller någons tankar om filosofi. Roligare blir det ikväll då jag i snökaoset ska dra mig neråt stan för att ta hand om alkoholfyllda människors jackor och dylikt på Appelbergs. Kika in, vettja. 

Vaknar med halsont, och inser snabbt att planerna om att gå på stan gick för intet. Har istället bott i en fotölj några timmar med te, clementiner och en bra bok. Som förövrigt nästan är utläst, trots den sena starten inatt. Bokmalen har vaknat till liv efter en höst av endast historieboken som läs sällskap. 

Tagit igen förlorad sömn genom att sova ett ex antal timmar för mycket. Kompenserar med att ta en promenad ute i de 7 minusgrader som tydligen vistas ute. Måste ta tag i det här arbetet också, har nämligen fått en deadline. Som egentligen bara ger mig en ursäkt att skjuta upp det till dagen innan. Med två punkter kvar dumförklarar jag mig själv och vet att om jag bara får det klart så kommer jag må som en prins. 

The tender way we use to kiss, had hoped for something more than this. Been in my bed, in the dark, alone. With a heart so cold, you'd mistake it for a stone. For every dream I have about you, every moment becomes less and less true. Pick yourself up, this is nowhere to be. This is not the usual me. But if you fall, I fall. And with us it will always forever or not at all.  Memories, thoughts, dreams and tears. They have all been my biggest fears. So get a grip, don't lose this fight. I can't take another sleepless night. The tender way we use to kiss, how did we end up like this..

5 timmar. Från halv sex till halv elva har jag sovit. Antar att det är sånt som händer när man ska dela natten med Becka och hennes sms-belånade behag. Efter att vi vaknat spenderade jag en stund på mammas jobb, och har precis kommit hem. Ska snart ta en snabbdusch innan vi får hem folk på lite middag!

Det här är ett inlägg till de som trots denna glittrande och mysiga högtid, ändå lever med ett mer eller mindre personligt helvete. Jag märker mer och mer hur duktig jag har blivit på att sluta lägga energi på helt ovesäntliga saker och människor. Att sitta och gnälla över en persons beteende, eller brist på, känns så fruktansvärt fel när man vet att en av ens närmaste sitter inom med så mycket mer. Det här är ett inlägg till de som smäller på ett leende utåt fast det inombords känns som att hjärtat tappar en bit varje minut. Till de, som trots sin svåra sits, ändå finns där för andra. Att peppa och mana, trots att de själva är på en känslomässig bristningsgräns. Det här är till min bästa vän. Som trots allt, är mina stora sten. Som får mig att skratta, drömma, tänka till och må bra, trots att jag aldrig kommer att förstå hur hon riktigt mår. Det här är mitt tack. Jag älskar dig.

Andra advent har anlänt. Och jag är slut som artist efter den mest festfyllda helgen jag haft på länge. I fredags var det Eons årliga julfest, och efter att klänningen lossnat två gånger och fått den fasttejpad två gånger så kunde det börja festas. Igår när man vaknade var det bara att ladda om för 25 års fest som var hur trevlig som helst. Idag blir det återhämtning. Slut som artist. Over and out.