I lived. And I loved. Beyonces sånger sätter sig som lim på papper, och det är ganska mysigt att gå och nynna på låtar som egentligen innehåller rätt sorgsna texter, men som är fyllda med en slags kärlek ändå. Den olyckliga kärleken kanske, som är allt annat än mysig. För visst spelar inget nån roll, när man bär på ett hjärta som är långt ifrån helt. Som att innehållet i allt du gör, bara kan få äkta mening om du i ditt hjärta är hel och lycklig.. Det är få förunnat. Så ni som har det: Släng inte bort det. På en flirt på jobbet. För ett ragg på krogen. Ta istället hand om varandra. Väx ihop, gräla er trötta, slit ut kärleken med hälsan. För det tar tid att bli starka. Och kärleken har inga genvägar. Så slit ut vägen dit för allt ni har. För är ni rätt för varann så kommer det vara så jävla värt det i slutändan.. I was here. 

Fy vad åksjuk jag har börjat bli! Först resan till Sundsvall i lördags då jag till slut fick sätta mig fram för att inte kexa. Och så nu igårkväll, då vi tog en tur kring stan. Blir så sjuuukt illamående. Somnade som en stock vid tolv inatt, vaknade sju imorse, men gjorde ingen besviken utan somnade i soffan, hör och häpna, nån timme. Tanden håller mig i sitt sjukgrepp så det får bli en innedag idag. Ska plugga och pyssla på med allt möjligt. Underbart att få ha sånna här dagar nån gång ibland.