Direktlänk till inlägg 21 september 2011
I lived. And I loved. Beyonces sånger sätter sig som lim på papper, och det är ganska mysigt att gå och nynna på låtar som egentligen innehåller rätt sorgsna texter, men som är fyllda med en slags kärlek ändå. Den olyckliga kärleken kanske, som är allt annat än mysig. För visst spelar inget nån roll, när man bär på ett hjärta som är långt ifrån helt. Som att innehållet i allt du gör, bara kan få äkta mening om du i ditt hjärta är hel och lycklig.. Det är få förunnat. Så ni som har det: Släng inte bort det. På en flirt på jobbet. För ett ragg på krogen. Ta istället hand om varandra. Väx ihop, gräla er trötta, slit ut kärleken med hälsan. För det tar tid att bli starka. Och kärleken har inga genvägar. Så slit ut vägen dit för allt ni har. För är ni rätt för varann så kommer det vara så jävla värt det i slutändan.. I was here.
Och då pratar jag inte om hantlarnas vikter. Under några veckor har jag haft en sån extrem hemma och mamma-längtan att jag börjat undra vad jag gör här nere egentligen. Att vara ifrån sin andra hälft och bara ses några gånger om året efter att ha bot...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 |
7 | 8 | 9 |
10 | 11 |
|||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 |
29 | 30 | |||||
|