Är det äntligen nu som man ska börja släppa det gamla, det hopplösa, och börja återkomma till sitt glada gamla jag? Fan vad jag är less rent ut sagt, på att vara så nere som jag har varit. Orsakerna har varit många. Att inte veta hur min framtid ska se ut, när jag kommer att nå mina mål, kan vara fruktansvärt stressande. Att jag sen tillbringat hela sommaren med en person jag hade fel om, har väl också bidragit till min kassa sinnesstämning. Men nu får det vara nog. Känslorna har börjat släppa nu, på riktigt, och fram kryper nu helt andra känslor. Känslor som likgiltighet. Att jag faktiskt slutat bry mig. Och det känns så sjukt bra.

Jag har då aldrig i mitt liv varit på så många efterfester, som efter det att jag börjat jobba på Appelbergs. I lördags var det inget undantag. Tre flaskor vin till halv sju på morgonen, följdes av ca 3 timmars sömn och en otrolig huvudvärk. Men det var hur trevligt som helst. Hela gårdagen fick dock sota för det, och idag blir det hetsläsning inför provet jag har om 4 timmar. Håll alla tummar ni har!