Direktlänk till inlägg 12 september 2011
Är det äntligen nu som man ska börja släppa det gamla, det hopplösa, och börja återkomma till sitt glada gamla jag? Fan vad jag är less rent ut sagt, på att vara så nere som jag har varit. Orsakerna har varit många. Att inte veta hur min framtid ska se ut, när jag kommer att nå mina mål, kan vara fruktansvärt stressande. Att jag sen tillbringat hela sommaren med en person jag hade fel om, har väl också bidragit till min kassa sinnesstämning. Men nu får det vara nog. Känslorna har börjat släppa nu, på riktigt, och fram kryper nu helt andra känslor. Känslor som likgiltighet. Att jag faktiskt slutat bry mig. Och det känns så sjukt bra.
Och då pratar jag inte om hantlarnas vikter. Under några veckor har jag haft en sån extrem hemma och mamma-längtan att jag börjat undra vad jag gör här nere egentligen. Att vara ifrån sin andra hälft och bara ses några gånger om året efter att ha bot...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 |
7 | 8 | 9 |
10 | 11 |
|||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 |
29 | 30 | |||||
|