Lite över en vecka har gått sen vi tog farväl av varandra. Vi, som levt så tätt ihop under två terminer på Molkoms folkhögskola. Vi, som älskat, gråtit och utvecklats till de personer vi är just idag. Livet fortsätter, visade det sig. Och idag befinner jag mig uppe i mina gamla norrländska trakter. Om några veckor beger jag mig ner mot Värmland igen. Landskapet som tog ett så kraftigt tag om mig att jag efter skoltiden kommer att bli kvar där. Och förhoppningsvis få syssla med det jag älskar mest, nämligen journalistik. Men bara glädjen över att få stanna i den ort som förändrade mitt liv räcker just nu. Vi tar resten senare.