Lite över en vecka har gått sen vi tog farväl av varandra. Vi, som levt så tätt ihop under två terminer på Molkoms folkhögskola. Vi, som älskat, gråtit och utvecklats till de personer vi är just idag. Livet fortsätter, visade det sig. Och idag befinner jag mig uppe i mina gamla norrländska trakter. Om några veckor beger jag mig ner mot Värmland igen. Landskapet som tog ett så kraftigt tag om mig att jag efter skoltiden kommer att bli kvar där. Och förhoppningsvis få syssla med det jag älskar mest, nämligen journalistik. Men bara glädjen över att få stanna i den ort som förändrade mitt liv räcker just nu. Vi tar resten senare.

 

Jessipess

16 juni 2013 16:17

Å så fint skrivet! Hjälp nu blir jag blödig...

 

Alexandra

16 juni 2013 16:40

Tack mitt hjärta. Är så tacksam för tiden vi spenderat ihop.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är inte ofta jag unnar mig själv saker. Varken kläder eller inredning känns särskilt intressant nu när träningen står i sånt fokus. Min största utgift är faktiskt all mat jag trycker i mig ungefär en gång i timmen varje dag. Men dessa skor blev m...

Och då pratar jag inte om hantlarnas vikter. Under några veckor har jag haft en sån extrem hemma och mamma-längtan att jag börjat undra vad jag gör här nere egentligen. Att vara ifrån sin andra hälft och bara ses några gånger om året efter att ha bot...

Cirka två månader har passerat mellan dessa två bilder. Två månader som innehållit hård träning och strikt kost har gett resultat, och det hela blir faktiskt bara roligare för var dag som går!         ...

Efter en orolig natts sömn hade jag vid halv ett idag utvecklingssamtal på jobbet. Jag känner alltid en uns av oro inför dessa sammanträdanden men det hela gick smärtfritt. Fylld av energi efter att fått höra fina ord av chefen spatserade jag till gy...

Jag känner mig så inspirerad av livet just nu att jag tror jag kommer självantända och explodera likt en stjärna. Träningen går framåt med stormsteg, tillsammans med bra kost blir reslutaten oslagbara. Samtidigt tankas min energi av det faktum att vå...