Vecka två nere i Värmland har inletts. Men jag befinner mig inte där jag trodde. Det är nu Karlstad som får kalla sig för min boendestad, och jag klagar inte. Med utsikt mot älven och i gott sällskap mår jag som en prins. Det var det praktiska. Insidan då? Ja den får vänta. Stå åt sidan. Ha tålamod. För allt annat jag måste ta itu med. Men jag trivs. För nu har jag äntligen landat där jag kämpat för att få vara. Sen får resten lösa sig.