Natten har präglats av oroliga drömmar, trots trötthet och utmattning. Både fysisk och psykisk. Jag har kastats tillbaka år inatt. Till gamla vänskaper och relationer. Vaknar med ett ryck. Inser vart jag är. Somnar om. Kastas rätt in i famnen på personen som stal mitt hjärta. Vi vandrar, springer, kommer inte fram. Vaknar igen. Inser vart jag är. Vilken dag det är. Det är morgon, i nuet. Dagtid, med jobb och drömmar om en felfri framtid. Nattetid, igenhämtning. Av vad det nu är hjärnan och hjärtat behöver ta igen av. Planerar, funderar, längtar. Denna längtan. Efter en vardag som är min. Som jag skapat och som jag styr över. Det är det jag saknar. Kontrollen. Som har fattats mig alltför länge nu. Men som väntar runt hörnet. Jag känner det.