Ännu en sen natt har anlänt, och mina planer är att om en stund släcka ner och sova. Jag kommer på mig själv då och då att känna en lättnad, en lättnad som jag tagit för givet den senaste tiden. Innan jag släppte dig, tanken på oss, helt, så var varje dag som inte gjorde ont en glädjens dag. En dag då man tänkte på annat, gjorde annat, och det faktiskt kändes kul. Skönt. Befriande. Nuförtiden kan jag känna samma känslor med större lätthet. Inte som ljusa moln på den mörkaste himmel, utan som solglimtar som visar sig lite varje dag. Tiden med dig fick mig att inse allt som jag inte ville ha. Allt som jag inte ville vara. Och jag vägrar att göra om samma misstag igen. Det som förr hade fått stå mall för hur jag ville att den person jag skulle träffa skulle vara, får nu agera skräckexempel på hur jag aldrig mer hädanefter tänker låta mig behandlas. Det finns inget dåligt som inte för nåt gott med sig, trots allt.