Direktlänk till inlägg 31 juli 2011
Tar en känslomässig och skriftlig paus. Från allt vad FB och blogg heter. För mycket har hänt på för kort tid och nu säger kroppen ifrån. Många bäckar små av missförstånd och gräl har lett till en ocean av bekymmer och förvirring, och jag är less på att inte kunna vara jag längre. Att inte kunna prata utan att tårar bränner bakom ögonlocken. När andra sviker, drar, pratar skit och förstör, är jag den enda i slutändan som kommer finnas där. Jag är det enda jag har.
Och då pratar jag inte om hantlarnas vikter. Under några veckor har jag haft en sån extrem hemma och mamma-längtan att jag börjat undra vad jag gör här nere egentligen. Att vara ifrån sin andra hälft och bara ses några gånger om året efter att ha bot...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 | 8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 | 13 |
14 | 15 | 16 |
17 | |||
18 |
19 |
20 | 21 | 22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 | 29 |
30 |
31 | |||
|