Det spelar ingen roll hur starkt du lyser. Hur många komplimanger du får, eller hur bra håret ligger. Sånt hjälper till, men är knappast avgörande för hur ditt välbefinnande mår. Jag beskriver här min dag. På jobbet kunde jag inte ha bett om en bättre dag. Jag har presterat hundra procent trots att jag varit sjuk, och berömmen för mina arbeten har haglat. Sånt är fantastiskt. Men när lamporna släcks, och jag kliver ut från redaktionen, möter mig en märkligt tom känsla. Ett tydligt tecken på att yttre ord inte kan fylla din inre behållare. Och det inre känns idag inte så fullt som det brukar, av vilken anledning vet jag inte. Men man ska ha såna dagar också.

Idag sitter jag på jobbet, om än med en öm hals och pyttesmå hostattacker. Huvudet känns dovt men jag är vid gott mod. Sitter med några texter och ska senare iväg på jobb. Det blir även en fika senare med en fin vän. Efter jobbet idag väntar en liten synundersökning med anledning av det kommande körkortet i juni. Passar på att få sådant gjort så att jag fokusera på det som är kvar av skolan när jag återvänder till Värmland. Svårt att tänka sig att man är på Irland om en månad till exempel. Och innan dess ska annat bli gjort. Busy times.