Som om det inte vore nog att behöva oroa sig när man är vaken, så har drömmarna en tendens att uttrycka det man vägrar i vaket tillstånd. Inatt blev en sån natt, där personen jag vägrar tänka på om dagarna dök upp. Och talade om att allt var bra. Att det som hänt låg i det förflutna, och att han gjort ett misstag. När jag vaknar går det en bråkdels sekund innan jag förstår att det han sagt aldrig har hänt. Och lyckan som följde med över gränsen till vaket tillstånd försvinner, och ersätts istället av den enda känslan jag känner till. Tomhet. Ren tomhet och skär olycka.. En person sa en gång att tiden läker alla sår. Det börjar bli otroligt tröttsamt att vänta.