Jag vet inte hurpass känd min besatthet av koppar är, men den börjar bli ganska omfattande. I dessa dricker jag då te som jag omsorgsfullt valt ut i en fantastisk butik nere i Karlstad som heter Kardemumma. Well, jag kom över denna skönhet idag på lunchen och kunde inte låta bli att handla den. Välkommen lilla kopp. 

Imorse öppnade jag ögonen till en betydligt bättre dagsform än igår. Vad det beror på kan jag inte förklara. Jag har sovit dåligt och febersvettats. Ändå ler jag idag. Ett jobb som kan bli ettan-arbete imorgon är färdigskrivet och snart ska det ringas några samtal. Sitter mest och tänker på det faktum att jag på måndag kommer sitta i klassrummet igen, något som efter sex veckor ute på fältet känns helt galet. Vi kan ju det här nu. Vi är ju klara. Jag misstänker att det är fler valpar än jag som fått tänder efter denna period.

Det spelar ingen roll hur starkt du lyser. Hur många komplimanger du får, eller hur bra håret ligger. Sånt hjälper till, men är knappast avgörande för hur ditt välbefinnande mår. Jag beskriver här min dag. På jobbet kunde jag inte ha bett om en bättre dag. Jag har presterat hundra procent trots att jag varit sjuk, och berömmen för mina arbeten har haglat. Sånt är fantastiskt. Men när lamporna släcks, och jag kliver ut från redaktionen, möter mig en märkligt tom känsla. Ett tydligt tecken på att yttre ord inte kan fylla din inre behållare. Och det inre känns idag inte så fullt som det brukar, av vilken anledning vet jag inte. Men man ska ha såna dagar också.

Idag sitter jag på jobbet, om än med en öm hals och pyttesmå hostattacker. Huvudet känns dovt men jag är vid gott mod. Sitter med några texter och ska senare iväg på jobb. Det blir även en fika senare med en fin vän. Efter jobbet idag väntar en liten synundersökning med anledning av det kommande körkortet i juni. Passar på att få sådant gjort så att jag fokusera på det som är kvar av skolan när jag återvänder till Värmland. Svårt att tänka sig att man är på Irland om en månad till exempel. Och innan dess ska annat bli gjort. Busy times.

Ett syskonpar som gör den bästa av musik får idag hålla mig sällskap. Är hemma sjuk för första gången på väldigt länge, och känner mig stundvis rastlös. Även om kroppen ska få tid att vila om den behöver det. Passar på att ringa en massa samtal som behövs ringas och försöker ta tillvara på lugnet. Ska närmast ta en dusch, då jag febersvettats hela natten, och sedan sätta mig med te och choklad. Det ska unnas på sjukdagar. 

Känner mig helt tömd. Kroppen har tagit ut sin rätt och blivit sjuk. Tusen miljarder tankar snurrar samtidigt runt i kropp och sinne och jag undrar om tiden verkligen räcker till för allt som måste göras. Och fås gjort denna vecka som är den sista här uppe innan jag åker hem neråt igen. Stress. Denna stress, över allt. Stressen som visar sig i sjukdom när min kropp stretar emot efter veckor av intensiva dagar, och till slut säger nej. Att min restless legs syndrome är off the chain är inte heller något friskhetstecken. Nej det är ingen vidare bra dag idag. 

Ända sen jag kom hem till norrland förra veckan har ett lugn infunnit sig. Ett lugn som jag minst av allt trodde jag skulle hitta här uppe. Jag vaknar idag av ett sms från en kär snygg tjej från Stureplan som undrar vad ölsorten som vi dricker hemma i Värmland heter. Ölrelaterade uppvaknanden kan annars kännas lite för tidigt inpå, men inte på självaste påskafton. Jag kliver upp till en klarblå himmel och sol, och har hela förmiddagen stekts som ett påskägg på ballen. Efter att ha ätit en god påskmiddag nyss så intar jag den andra kalla ölen för idag. Men knappast den sista. Livet är, just nu, oförskämt bra.

Som den morgonmänniska jag blivit så sover jag numera ut till klockan åtta. Då är jag pigg och vill upp. Jag är också den enda hemma som vill det. Tur att kaffe och Nyhetsmorgon finns. Efter en andra frukost klockan elva då modern i familjen känner sig utsövd var det dags att träna. Och ni ska veta hur harmoniskt det är att jogga på vit mark med solen i ögonen och sju plusgrader i luften. Oslagbart.

Ikväll väntar god middag och ett glas vitt. Det var länge sen jag kände sån harmoni hemmavid, då de flesta kan vittna om den ångest jag annars känt så fort jag lämnat Värmlands gränser. Men den här gången finns inget sånt. Och bara det ger ett underbart lugn.

  Nyvaken tjej imorse.